Min riktiga pappa som bor i Filippinerna dog idag och det kom som en chock. Det var ca 5 år sedan jag träffade honom sist annars hade vi ingen kontakt alls. Inga mail, inga telefonsamtal, inga brev. Det har bara blivit så, jag och min syster turas om att skicka pengar till dem varje månad och det är allt. Men han har tagit hand om oss sen vi var små tills vi flyttade hit till Sverige. Han jobbade hårt för familjens skull. Han var sträng men rättvis, godhjärtat och snäll. Han lärde oss att man ska ta hand om varandra och att vara tacksam för allt.
Han ville först inte att vi skulle flytta hit till Sverige men min farmor fick övertala honom och sa att vi skulle få bättre liv om vi bodde här. Så han släppte taget. Han sa hejdå till sina två döttrar som flög till andra sidan jordklotet. Tanken av att vara utan min dotter får mitt hjärta att spricka. Jag kan knappt tänka mig hur det kändes för honom. Men han gjorde det för våran skull, så mycket älskade han oss.
Vi var långt ifrån varandra innan och nu är vi ännu längre ifrån varandra. Jag tänker på hans familj som han lämnar bakom sig. Så många tankar som snurrar som gör ont att tänka på, tex att han aldrig fick träffa min dotter eller jag undrar om vi har gjort honom besviken eller var han stolt över oss? Jag vet inte, jag vet ingenting…
Jag vet bara att min riktiga pappa har hamnat i himmelen.
Rest in peace dad, i love you!
<3<3
🙁 <3
🙁 <3
Svar:
<3
Queenie Ocampo